Tisdagstankar.

20131001-000738.jpg

 

Bild härifrån.

Försöker träna på det ovan, jag vet ju att jag har det i mig och det ligger så nära. Vissa dagar är det lättare än andra att tänka positivt. Det är inte det att jag inte vill vara som jag var innan men just nu är det svårt att vara så där glad och se det goda. Fast jag skrattar varje dag, jo men det gör jag faktiskt. Och jag mår bra, ialla fall så bra som man kan när helvetessjukdomen har tagit den finaste människan ifrån mig. Jag har en klok vän som ofta säger ” vi är värda det bästa livet”. Hur ska man kunna leva det när man inte känner sig glad? Jag är rädd för att inte kunna bli så där pirrigt glad och lycklig igen, ni vet när man får lyckorus! Fast de flesta säger att jag kommer att kunna göra det .Jag undrar.

Nu ska jag ta tåget till jobb. Önskar er alla en fin dag!

Annonser

6 thoughts on “Tisdagstankar.

  1. Vad bra du är på att sätta ord på dina känslor! Tänk så långt du har kommit på denna korta tid. Det kommer bli bättre, men det är så viktigt att få lov att vara ledsen och förkrossad för vem hade inte varit det i din sits. Men jag vet också att du är så duktig på att visa känslor. Det är himla fint med dig😊!
    Du är värd det bästa. KRAM

  2. Vet hur du känner vännen! Förlorade min pappa i canser när jag var 15! Tror i och för sig att det som tjej är jobbigare att förlora sin mamma som man står så nära och som är ens stöd i allt!

    Det var superjobbigt i början och man tänkte på honom varje dag, flera gånger! Tyckte att livet var sjukt orättvist och man kunde till och med känna avund och ilska gentemot sina vänner som hade sin pappa kvar i livet när inte jag fick ha det!

    Det blir bättre, jag lovar!!!! Man kommer alltid sakna dem lika mycket och det kommer jobbiga stunder, men dem blir färre och färre! Vardagen rullar på och på något sätt så klarar man av det!

    Högtider, födelsedagar och stora händelser i livet är det svåraste att handskas med! När Alve föddes var det jobbigt att pappa inte fanns där, när man tog studenten och den dagen man gifter sig, då finns han inte där i egen person och leder mig fram till altaret! Men han finns där, det har jag bestämt mig för att han gör, det gör det lättare för mig att acceptera det hela då!

    Hur viktigt det än är att få till ett skratt varje dag och tänka positiva tankar, lika viktigt är det att sörja, gråta och få det ur sig! Det tar den tid det tar och man måste ge sig själv den tiden! Det har man igen senare i livet!

    Tänker på dig gumman!!!

    Stor kram

  3. Jag vet inte vad jag ska säga eftersom jag inte har mist någon så nära, ännu. Jag tycker bara att du gör det så himla bra som vågar vara i de här känslorna och reflektera över dem. Jag är säker på att du kommer känna lyckorus igen, men tillsvidare är ett litet skratt, ett stort steg. Kram från mej!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com Logo

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut / Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut / Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut / Ändra )

Google+ photo

Du kommenterar med ditt Google+-konto. Logga ut / Ändra )

Ansluter till %s