Svårt att beskriva.

Vågar knappt skriva det här. Men, de senaste två dagarna har jag en annan känsla i kroppen. Jag känner mig, lite mer som mig själv…Vet inte varför och hur men jag känner igen mig i vissa tankar. Och det har inte känts så här på så himla länge. Men jag njuter faktiskt lite. Njuter av att jag checkar av saker på min roliga To Do-list och tar tid till att läsa och tänka. Tänka härliga tankar.

Midsommarhelgen var fin. Ska berätta mer om den senare. Alltså jag känner sådan tacksamhet till min familj och mina nära vänner. Fy fasiken vilket jävla år, ett skit år som vi ändå på något konstigt sätt gjort fint mitt i all sorg. Ja, det här blev ett sådär härligt flummigt inlägg, äh precis så får det vara just nu. Ha en fin tisdag!

20140624-105002.jpg

Nytt år!

Gott nytt år! Happy new year! Feliz año!

IMG_0005

2013 kommer alltid att vara ett sorgligt år för mig. Året då mamma somnade. Hon fattas mig. I min process att sörja har jag nu kommit till känslan att jag inte får tillåta mig själv att inte vara glad. Att jag måste njuta av livet. I det stora och det lilla. Precis som tidigare. Varför? För att min mamma älskade livet och då är det banne mig inte rättvist att jag ska ”kasta bort” mitt. Det är en ganska ”skön” insikt att tänka så. Sen kommer livet aldrig att bli detsamma och saknaden troligtvis alltid att växa. Kanske kommer den inte heller bli lättare att hantera och jag kommer alltid att tillåta mig falla. Och bara vara. Hon finns så nära mig och kommer för alltid att göra det.

Nu ligger ett helt nytt år framför oss och som vanligt gillar jag att tänka igenom och reflektera över saker jag vill fokusera på och prioritera. Jag sätter inte längre upp några fasta mål utan ser det mer som saker jag vill tänka till på. Som det här med att snooza 40 minuter varje morgon, det ska jag försöka sluta med. För då kan jag i lugn och ro äta frukost och vela framför garderoben utan att stressa. Sen ska jag börja springa regelbundet igen så att vi kan springa Cursa Bomberos här i Barcelona och sen även springa stafetten under Helsingborg Marathon. I höstas började jag träna igen och framförallt förälskade jag mig i yoga. Och för första gången tränar jag endast för att må bra. Och att bli stark. Det är en otrolig känsla. Jag tränar liksom för livet. I julas var jag hemma hos min kära farmor och hon lärde mig något jag velat göra länge – att sticka! Det är kul och himla rogivande. Så – nu är jag igång med mitt första stickprojekt…tada, en halsduk! I vår vill jag också dansa lite – här finns ett ganska stort utbud av swing och lindyhop har jag hört så jag tänkte testa. Var ju några år sedan jag tog en grundkurs men man kan väl lära sig på nytt tänker jag. Och sen har jag massa andra saker som jag tänker på. Att jag vill bjuda Fredrik på date, sätta mig själv och mina nära i första hand, tänka på vad jag själv vill, göra saker som jag mår bra av. Leva! Leva nu.

Hoppas att ni vill hänga med här under 2014 också! Snälla 2014, jag önskar så att du är ett snällt år. Gott nytt snällt år!