Svårt att beskriva.

Vågar knappt skriva det här. Men, de senaste två dagarna har jag en annan känsla i kroppen. Jag känner mig, lite mer som mig själv…Vet inte varför och hur men jag känner igen mig i vissa tankar. Och det har inte känts så här på så himla länge. Men jag njuter faktiskt lite. Njuter av att jag checkar av saker på min roliga To Do-list och tar tid till att läsa och tänka. Tänka härliga tankar.

Midsommarhelgen var fin. Ska berätta mer om den senare. Alltså jag känner sådan tacksamhet till min familj och mina nära vänner. Fy fasiken vilket jävla år, ett skit år som vi ändå på något konstigt sätt gjort fint mitt i all sorg. Ja, det här blev ett sådär härligt flummigt inlägg, äh precis så får det vara just nu. Ha en fin tisdag!

20140624-105002.jpg

Annonser

Ett år. Ett helt år.

Den sorgligaste veckan i mitt liv går på repeat i hela min kropp. För ett år sedan sa vi hej då till min mamma. Under en hel vecka kämpade hon. Men helvetessjukdomen vann och tog den härligaste, alltid så glada och mest positiva människa jag vet ifrån oss. Och livet har inte varit detsamma sedan dess. Hon fattas mig. Hon fattas mig så otroligt mycket och varje dag, flera gånger om, tänker jag på henne. På hur hon hade gjort i en situation, vad hon hade tänkt och hur hon hade hejat på mig. Hon är min skatt och hon är alltid med mig. Jag kan höra hennes röst och hennes skratt. Så nära.

Jag tänker på vår sista frukost tillsammans hemma i mamma och pappas lägenhet. Att vi satt länge vid frukostbordet. Att hon åt så bra och att vi pratade massa, om olika saker, viktiga som oviktiga. Vi kunde liksom verkligen mala. Om allt. Jag tänker på paniken jag kände när jag bara sprang omkring i lägenheten och skrek och förtvivlat försökte hitta en telefon. Hur snabbt allt gick. Att jag ringde 112 09.21 och hur jag sedan ringde pappa 09.30 och sa att vi nu var på väg upp till sjukhuset i ambulans. Jag tänker på hur hon sedan kvicknade till och hur vi till och med skrattade i det där rummet på akuten. För att hon var så rolig och precis sig själv. Jag tänker på att jag satt på det där golvet i små pyjamasshorts med sebramönster, att jag hade mammas lack ballerinaskor på fötterna och hur min kofta liksom var längre än shortsen. Jag tänker på den fantastiska personalen som tog hand om oss den där fredagen. Om insikten, att det nog var dags nu. Att mamma nog inte skulle komma hem igen. Jag tänker på hur vi inte lämnade mamma ensam en endaste minut under hela den veckan. Hon gillade inte att vara ensam så varför skulle hon vara det nu. Jag tänker på att min mamma somnade tidigt på Midsommaraftons morgon. Att det var en fin och stilla morgon. Att jag fick panik när vi packade ihop och lämnade sjukhuset. Att jag och pappa gick genom parken hem. Hur fel allt kändes. Och så tänker jag på den stora stora sorgen när man vet att man inte kommer att kunna ta i en människa igen. Och att hon liksom inte ska få vara med på det sätt som hon ju ville. Det var en ljus och fin morgon. Vi satt ute på terassen. Pratade och grät. Och då sa min pappa ”vi ska ialla fall fira midsommar, det hade mamma velat”. Så vi försökte oss på att göra som vi brukade. Men Midsommarafton blir aldrig detsamma.

Men, så tänker jag också på att hon var den bästa och att jag har så otroligt många fantastiska minnen tillsammans med henne. Och dom ska jag alltid plocka fram och alltid minnas. För jag vill aldrig glömma. Aldrig glömma dom små och stora minnena som vi fick tillsammans. För det är jag så tacksam för.

Lilla mamma, som jag saknar dig här.

 

Mina favorit tanter.

Näst sista helgen i maj hade vi nog det finaste besök här nere i Barcelona. Mina två 80-åriga favorittanter blev upphämtade av Fredrik i Helsingborg och sen åkte gänget tillsammans ner hit ! Ame förstår ni vad härligt det var att se mor och farmor här nere, i vår lägenhet, inne på Sephora (sminkbutik där vi handlade nytt läppstift), på Ramblan (det var ett klurigt ord att säga), strosande i blomsterbutiken jag alltid handlar i, ätandes på vårt bästa lunchhak! Det var otroligt fina dagar med massor av skratt, korsordande, kortspelande, kaffedrickande och roliga samtal. Och så sydde mormor klart klänningen jag hade på bröllopet i New York! Ja, det är helt klar annorlunda att upptäcka vår stad med 80-åriga damer. Men himla kul!

Jag och mamma hade som plan att vi tillsammans skulle åka på tjejresa med di gamle men så blev det tyvärr inte. Det hann vi aldrig med…Så det här känns liksom så extra bra i hjärtat, att vi ordnade så att dom kunde komma hit och hälsa på. Och mamma var absolut med på ett hörn, det är hon alltid. Världens största tack till min älskade Fredrik, för utan hans hjälp hade det här blivit lite klurigare.

Denna helgen sparar jag för alltid i mitt hjärta.

20140616-230140.jpg

Min helg blev nästan bara min.

Som jag längtade till helgen. Att bara få vara. Välkomnade den med en god juice, en bok och sen en liten lur på soffan innan en storstädning drog igång i fredagskväll. Halv ett på natten pratade jag med Fredrik (som hänger i Norge) och då städade jag kylen. Om jag gillar det? Japp, att lulla runt och fixa här hemma är som terapi för mig. Och just det, vår dammsugare är sönder så ni som känner mig förstår att det är jobbiga dagar, haha! En liten sak är sönder och det tar en vecka att fixa – SPAIN!!

När vi kom tillbaka från New York hade sommaren på riktigt kommit till Barcelona. Alltså, på riktigt. Liksom lite augusti över det hela. AC:n är numera igång på nätterna! Och det blir strandhäng på dagarna – igår hängde jag och Jonas nere på Bogatell och idag var jag där själv en kortis innan mörka moln drog in och jag bestämde mig för att ta cykeln upp till blomsterhandeln och köpa nya blommor. Och sen kl. fyra har jag stosat runt i min sommarmorgonrock – perfekt söndag. Och än är den ju inte slut – härligt! IMG_0002 IMG_0003 IMG_0004 IMG_0008 IMG_0009 IMG_0010 IMG_0017

 

På min önskelista.

Har alltid varit förtjust i Therese Sennerholts fina print med bra statements. Och jag älskar min ”Happiness is here to stay” tavla som jag fick av mina fina kollegor för några år sedan när jag fyllde år. Nu har hon tagit fram fina emaljskyltar (som dessutom är gjorda i samarbete med Skillinge Emalj nere i mysiga Skillinge på Österlen där mina gudföräldrar har hus) och We will be fine” skulle sitta fint i vår hall. Kanske får bli ett klick någon gång.

Enamel Sign_Fine

Bild från www.theresesennerholtshop.se.

Det här med bilder.

Jag älskar bilder. Har alltid gjort det och har väldigt ofta en kamera med mig. När jag tänker efter så har jag nog alltid haft det. I vårt förråd ligger massa fotoalbum med många minnen i. Det är en sådan speciell känsla att ha framkallade kort tillgängliga. Tillgängliga…inte så tillgängliga just nu, hmm. Ialla fall – sedan några år tillbaka har jag förälskat mig i Pinterest. Jag fullkomligt älskar den sidan och kan sitta i timmar och pinna iväg.  Blir alltid mega inspirerad efter en runda där inne! Det är det perfekta stället att hitta tips på och ett enkelt sätt att spara alla sina favorit bilder på! Just nu ser mina boards ut lite så här…

fc3aa5699f2896f5766dcb5f147595e9

Lätt craving på dessa söta små potatisar…

4cbabebbc6ed1bba904cc867ffc207b6

Och en fotovägg som denna skulle jag gärna ha här hemma…

starsPinterest är också bästa sidan att samla ”sägningar” på. Denna ovan är både fin och himla sorglig tycker jag. 

ebb83f163ec5d3e9f5ec4c8a8c60d973

Kan jag flytta in?

Vi har precis fått i oss kvällemat (just det, det blev sötpotatis och korv, fin kombo!) och ska faktiskt snart säga god natt. Det har varit en riktig måndag idag och det är väl aldrig riktigt skit kul när det är det. Jag älskar i vanliga fall första dagen på veckan men idag var det lite tröttigt men så får det vara ibland. Hoppas att ni alla har en fin kväll!